Britta Svensson: Inget tyskan sa hjälpte hennes sak
Var kom den ifrån?
Men inget Christine Schürrer sa hjälpte hennes sak.
Den 32-åriga tyska kvinnan från Hannover förnekar att hon drömde om "ett hus på landet" i den svenske pojkvännens hemtrakter.
Ändå tror jag att hon hamnar där snart. På Hinsebergs kvinnofängelse, tre mil utanför Arboga.
Där sitter 18 mord- och dråpdömda kvinnor, fyra av dem på livstid. Där placeras Christine Schürrer om hon blir dömd för mord på Max och Saga Jangestig.
Men tänk om hon är oskyldig? Tänk om hon blir frikänd av Svea hovrätt?
Det första är omöjligt. Det andra hade kanske varit möjligt om hon låtit sin advokat Per-Ingvar Ekblad sköta hennes försvar.
I stället tog hon över i går, på ett sätt som inte ens hovrätten på rak arm kunde säga var tillåtet enligt rättegångsbalken.
Men hon fick grönt ljus, fick hålla sin show, som bestod i att hon på ett bisarrt sätt gick igenom den 3000 sidor tjocka polisutredningen och satte röda bockar i kanten.
Där hade polisen skrivit fel. Vittnet sa att skorna var "mörkblå eller svarta" men i sammanfattningen av förhöret stod det "mörkblå"!
På sidan 1664 stod det "åkte tåg" när det var en hyrbil.
- Jag sa inte att jag ville "prata om min relation" med min pojkvän. Det jag sa var att jag tog avsked. I en förundersökning borde man förvänta sig mer exakthet.
Jag tror inte Christine Schürrer insåg hur konstig hon framstod. Att ju alla förstod att den handfull småfel hon råkat hitta inte var något mot alla ställen där det stod rätt.
Att hennes två och en halv timma långa föreläsning, på perfekt svenska utan hjälp av tolken och understödd av tjocka buntar förhörsprotokoll fulla med postit-lappar, var så fruktansvärt feltänkt.
Inte ett ord om att hon var en människa som inte kunde döda två små barn. Inget erkännande av den uppenbara lögnen att hon fött expojkvännens barn. Ingen berättelse om deras relation som hängde ihop med alla de dagboksanteckningar, sms och mejl som polisen samlat ihop.
I stället kommentarer som: "det var inga sanna saker i dagboken, utan jag planerade att skriva en novell".
Och: "det är större chans att kilometermätningen är fel" på hyrbilen än att en resa inte gått till så som hon påstår.
Eller när hon fick frågan om hon kunde berätta mer om den påstådda adoptivpappan till barnet:
- Varför? Är han misstänkt eller?
Åklagare Johan Fahlanders mothugg att hon var "åtalad för ett fruktansvärt brott" och därför inte borde "sitta och ställa motfrågor" hade ingen effekt.
Christine Schürrer ville inte ens svara på om hon är höger- eller vänsterhänt eller vilken skostorlek hon har.
Hennes advokat sa att vi skulle "visa henne den respekten" att låta henne bete sig som hon gjorde i går.
Så vi gjorde det.
Sen var jag glad att jag kunde resa mig upp när det var slut för dagen och lämna Christine Schürrer bakom mig.
Av Britta Svensson
britta.svensson@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan